Lyxhoran Sverige

Integrations- och jämställdhetsdepartementets medarbetare gör verkligen skäl för sina löner. Ständigt prånglas nya förslag och utredningar fram. Bland de senare alstren är – just det, en utredning – vars slutsatser på ett sätt som tjänstemännen säkert tyckte var mycket fyndigt, så där som bara tjänstemän kan tycka, har kommit att förkortas som VVV: Värden, Välfärdsstat och Vardagsliv. Förslaget lanserades den 4 mars i år, och tanken är att nyanlända invandrare ska lära sig Sverige med hjälp av dessa sammanfattande begrepp. Om förslaget träder i kraft har staten på sätt och vis definierat vad Sverige är, eller kanske snarare vad dess företrädare vill att Sverige ska vara.

Men hur är det med andra drag, exempelvis inom politiken? Hur skulle en lektion i Sveriges inställning till andra länder sammanfattas av några tjänstemän på ett regeringsdepartement?

Svensk Linje har ett förslag: L och S; Lyxhoran Sverige. Vi ligger med vem som helst så länge pengarna är bra. Neutralitetspolitiken ligger fast, men knappast till vilket ekonomiskt pris som helst.

Ta svenska vapenaffärer. Vi ska inte sälja till krigförande länder, eller till länder som kränker de luddigt definierade mänskliga rättigheter som varje års utrikedeklaration tenderar att hylla utan närmre precision. Men så länge lukrativa affärer kan göras spelar principerna föga roll. Att Sverige har militära samarbeten med demokratiska länder som USA och Israel är förvisso lovvärt trots att de innebär avsteg från den svenska regeringens neutralitetsprincip, men värre är exempelvis de omfattande vapenaffärerna med den brutala diktaturen Vitryssland. Enligt en kartläggning som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (vars nuvarande ordförande Anna Ek skrev om staten som vapentillverkare i Svensk Linjes förra nummer) offentliggjorde i juni 2004 var den svenska staten sedan 1996 en viktig köpare av vitrysk vapenteknologi. Mellan tidsperioden 1996-2003 ska affärerna ha uppgått till ett värde av 90 miljoner kronor. En ganska bra lön för en session på den globala Malmskillnadsgatan.

Facit har inte blivit mindre moraliskt tvivelaktigt med åren. Under 2008 exporterades vapen för den rekordhöga summan 12,7 miljarder kronor. Hade affärerna endast skett med demokratiska länder, krigförande eller ej, hade det funnits mycket litet att invända emot. Men bland Sveriges torskar fanns länder som Saudiarabien och Pakistan, två förtryckare av hög magnitud. Men de betalade åtminstone bra.

Vapen är dock bara en av många poster i den svenska katalogen. Vi erbjuder tjänster också. Låt oss inte glömma vad som skedde på Bromma flygplats både 2001 och 2004. Säkerhetssamarbete med USA behöver, återigen, inte vara av ondo. Men när den svenska neutraliteten hävdas vara gällande, samtidigt som amerikansk underrättelsetjänst landar hemliga flygplan på svensk mark, är det någonting som inte står rätt till. Sveriges bordell håller dörrarna vidöppna.

Den svenska lyxhorans efterfrågan tros också ha haft ett finger med i spelet när borgerligheten svek integriteten och allt vad ideologi och principer heter, sommaren 2008, då den förhatliga FRA-lagen baxades igenom den knapptryckarhord som även brukar kallas Sveriges riksdag. Den svenska lyxhoran talar gärna högt, vitt och brett om självständighet och respekt för människans rättigheter, men det är ingenting som några kunder inte kan ändra på. Enligt många analytiker var ett viktigt skäl bakom lagen ett svenskt behov av att kunna samla in underrättelseuppgifter att använda som hårdvaluta för att få underrättelseinformation från andra länder. Ingen princip är så värdefull att den inte kan offras.

Kanske var det ändå under det kalla kriget som den svenska lyxhorans riktiga högkonjunktur rådde. Då fanns ju ändå två stortorskar att spela ut mot varandra. Samtidigt som rågången för alliansfrihet och kritiken mot USA var som allra starkast, var också försvarssamarbetet med NATO som mest intensivt. Under Palme låg Sverige både med USA och med Sovjetunionen – om än främst retoriskt med den sistnämnde – och vi klarade det galant, och gick vinnande ur situationen. Vi behöll vår neutralitet samtidigt som vi låg med båda kalla krigets jättar; vilken nettoförtjänst! Naturligtvis hade det moraliskt vinnande varit att helhjärtat ställa sig bakom NATO och den demokratiska västvärlden, med USA i spetsen, i kampen mot det sovjetiska väldet. Men så fungerar inte Sverige. Inte ens då den regim som i nutida kontext så ofta får personifiera ondskan självt (med rätta) knackade på vår dörr vågade vi säga nej. Den nazityska permittenttrafiken från Norge är ett av Sveriges mörkaste kapitel. Att en svensk regering visade sig sakna ryggrad så till den grad att den inte ens förmådde ge nazismen kalla handen skrämmer. Samtidigt som judiska familjer runtom i landet skakade av rädsla för Hitlertysklands utrotningspolitik valde den svenska lyxhoran att underlätta den tyska expansionen. Om detta må vi fortsätta berätta, om och om igen.

Enligt vissa är prostitutionsyrket starkt kopplat till det sociala sammanhang som individen föds in i. Kanske gäller detta även för den svenska lyxhoran. Geografiskt placerat mellan öst och väst, utan att själv ha fått välja sin födelseplats, är det möjligt att Sveriges öde är just detta; att ständigt lockas av möjligheter att tjäna pengar och inflytande genom att sälja sig själv och sina principer. Prostitution har förekommit i alla tider, och kanske finns heller inget slut för den svenska lyxhorans verksamhet. Men principfasthet i utrikespolitiken är åtminstone vara ett mål som varje politiker med moralisk kompass bör sträva efter. Det är dags att skicka gredelina kuvert till den svenska nationens utrikespolitiska torskar.