Om Svensk Linje

Svensk Linje har alltid varit en tidning som försökt ge nya impulser åt politiken och bryta ny mark. Så var det under min tid som redaktör och så kommer det säkert att förbli. Och det är jag glad för, oavsett om de åsikter som framförs ligger i linje med mina personliga eller inte.

Carl Bildt, redaktör 1969-73

I augusti 1940 stod världen i lågor. Hitler hade lagt stora delar av Europa under sig och fortsatte att tugga i sig allt fler länder. Sverige intog en föga smickrande neutral position mellan nazi-Tyskland och den demokratiska alliansen.

Den 20 augusti publicerades en pamflett med rubriken ”Den svenska linjen”. Pamfletten var ett upprop för motstånd mot såväl nazi-Tyskland som mot Sovjetunionen och en kritik av den undfallenhet som präglade Per Albin Hanssons samlingsregering. En del av materialet framstår i dag som nattståndet och i ett fåtal fall än mer problematiskt, till exempel de resonemang som förs kring rashygien och privat äganderätt. Detta ska inte ursäktas men bör förstås mot bakgrund av den rådande tidsandan.

Ur detta upprop föddes två år senare tidskriften Svensk Linje. Redan från start var den organ för det nystartade Sveriges Konservativa Studentförbund – det förbund som efter en rad namnbyten i dag heter Fria Moderata Studentförbundet. Redaktör var Nils Andrén, som senare var verksam som professor i statsvetenskap vid universiteten i Stockholm och Köpenhamn.

Under hela sin drygt sextioåriga historia har Svensk Linje varit ett forum för borgerlig idédebatt. Där har socialismens motståndare kunnat diskutera idéer, ifrågasätta den politiska makten och sporra varandra till politisk handling. Tidskriftens uppgift är alltjämt densamma: att erbjuda en plats för akademisk diskussion mellan medlemmarna i Fria Moderata Studentförbundet. Ofta bjuds dessutom skribenter in utifrån för att ge diskussionen nya perspektiv och annorlunda infallsvinklar.

I Fria Moderata Studentförbundet är argumenten viktigare än åsikterna. Samma deviser gäller förstås för förbundets tidskrift. I Svensk Linje bryts argument mot argument utan hänsyn till vad som för dagen uppfattas som politiskt korrekt. Var annars kan man läsa engagerade debatter om satanismens lockande drag, om rätten att sälja sig själv som slav eller huruvida det alls är rationellt att delta i politiska val?

Vårt fristående från politiska partier och särintressen ger oss en viktig roll i svensk debatt. Vi behöver inte bita oss i tungan när den bästa lösningen går på tvärs med en partilinje eller missgynnar den egna intressegruppen. Vi står fria och säger precis vad vi tycker. Det går inte att föra en intellektuellt hederlig debatt på andra premisser.

Att vara uppriktig är emellertid ingen garanti för att bli omtyckt. Den socialdemokratiska tidningen Arbetet, vars hädangång knappast berört särskilt många, granskade en gång svenska kulturtidskrifter. Om Svensk Linje skrev tidningen: Fria Moderata Studentförbundets tidskrift är uppbygglig läsning för den blivande juristen eller ekonomen, mellan golfrundorna och punschmiddagarna med manschauvinistiska skämt. De senare tillställningarna färgar dock av sig på tidningens innehåll, särskilt på de plumpa och grabbiga skämtsidorna “Bomber” i början av tidskriften. I övriga sektioner underbygger man sin konsekventa nyliberala hållning med hänvisningar till forskning och diverse borgerliga tänkare. Framstod i början av 90-talet som en av den nyliberala (kontra)revolutionens främsta härförare – bland annat med krav på att återinföra graderad rösträtt, utifrån inkomst. Idag känns den, liksom nyliberalismens dumkäcka paroller, lite mer passé i förhållande till tidsandan. Positivt är dock att främlingsfientliga vibbar, som verkar börja göra sig gällande inom den mer konservativa högern, här inte göre sig besvär.

Samtidigt beskjuts tidskriften från den konservativa landsortspressen. Rolf K Nilsson, chefredaktör för moderata Gotlands Allehanda, använder ofta sin ledarsida till att delge läsarna sina synpunkter på Svensk Linje och Fria Moderata Studentförbundet. 5 mars 2004 skrev han: Senaste utgåvan av de så kallade Fria moderata studentförbundets tidning Svensk Linje hade “de nya moderaterna” som tema. Och detta var före gårdagens omdirigering av den ekonomiska politiken. Tonen mot “de nya moderaterna” var hätsk och förklenande. Inte sällan lyste en nyliberal fanatism fram.

Korselden minskar inte vår övertygelse om behovet av en obunden idédebatt och en radikal, värdegrundad kritik av den stora staten. I drygt 60 år, under ledning av redaktörer som Leif Lewin, Carl Bildt och Mats Svegfors, har Svensk Linje stått obunden.

Genom åren har Svensk Linje ändå lyckats behålla sitt utseende, sin karaktär, sitt syfte och, förmodligen som följd därav, sina läsare. För oss som nu har att förvalta detta arv är det tydligt att behovet för en Svensk Linje är större än på länge.

Evelina Lorentzon

Redaktör 2008-2009